Att ramla….
Nu jag jag ramlat 2 gånger på 4 dagar.
- Gång 1 var i hallen hemma hos mina föräldrar. Jag skulle gå in, tar något steg och sen ramlar jag. Gjorde illa yttersidan vid tårna på vänster fot. Jag började gråta. Min mamma som var i köket kom springandes och frågade om jag gjorde mig illa, hon började oxå gråta. Men fastän jag fick en smäll på foten så gick ser bra. Inget brutet eller stukat. Jag vet inte om jag snubblade på mattan/skorna eller mig själv. Suck.
- Gång 2 var igår. Jag skulle renbädda och halkar på mina tofflor så jag landar rätt bra men rullatorn står i vägen så jag skrapar höger lår/höft. Aj! Men det gick ändå bra… förutom världens blåmärke idag:
Jag blir lixom så trött på mig själv. Jag blir så arg på mig själv. Varför ramlar jag hela tiden!
Men nu i skrivande stund påminns jag att det är min sjukdom som gör det. Det är inte jag Vanja som ramlar med flit, det är min CMT, min polyneuropati som ramlar!
Jag har CMT men jag ÄR INTE cmt!!
Jag har en god vän i samma by som oxå har CMT och vi pratar ofta om livets utmaningar, vi brukar säga:
"Vad vi är bra som orkar! För det skulle inte vem som helst gjort…"
Förresten, hej augusti!
Jag vet inte om du är så himla välkommen men hej.
Jag vill ju ha sommar året runt men nu är ju livet inte som jag vill ha det.
Tycker du att jag bara gnäller i bloggen?
Well, tanken är att skriva hur min vardag är. Vilka utmaningar jag handskas med. Mina tankar är inte alltid så positiva.
Over and out.