Kort och ärligt
Jag börjar tvivla på migsjälv.
Jag tappar självförtroendet.
Jag är osäker på migsjälv när jag för en gångs skull lämnar lägenheten.
Jag är rädd för att träffa folk, inte bara för att någon kanske bär på smittan, utan för deras tankar om när dom ser mig.
Jag tycker inte om min skugga för jag blir så påmind om min sjukdom...
Jag tänker inte snälla tankar om migsjälv.
Och ja, jag fattar att jag inte är den enda på jorden som har det tufft just nu! Men jag kan bara skriva utifrån mitt eget perspektiv.
Over and out