Månadens Ros går till...
Hon ska få månadens digitala ros. (Fast hon vet inte om det)
Låt mig berätta:
Hon (hon heter M) fick mig att köpa spinningskor (dyra rackare) för att prova hennes spinningpass för ca ett år sedan. (Jag hade problem att hålla kvar vanliga skor på spinningpedalerna, så spinningskor är skor man klickar fast i pedalerna så slipper
man tänka på det)
Jag "älskade" spinning.
Så skorna var min första hjälp.
Sen behöver jag ibland hjälp att klicka fast skorna, ibland kan jag själv och ibland inte. Då är M där och kryper på golvet för att klicka i skorna åt mig.
När skorna är fast ställer jag mig upp vilandes mot styret så får M höja sadeln och sätta på geleöverdraget. (Jag kommer inte upp på cykeln om sadeln är för hög, jag måste lixom slänga över benet...)
Sen när sadeln är hög och skorna är fast så hjälper Hon mig att höja styret.
Så! Sen är det bara att trampa!
Ibland behöver jag hjälp för att komma av men oftast klarar jag det själv.
Iallafall. Jag gick bara på Hennes (M) pass! Men en dag blev hon sjuk så hon skaffade vikarie till passet och hon skrev "jag är sjuk men I har passet istället och jag har berättat att du kommer och att du vill ha hjälp och vilka inställningar
och så..."
Så nervös var jag men jag åkte på I’s pass. Det gick jättebra.
Jag har alltså gått på två olika spinningpass nu och känner mig trygg för bägge känner mig.
Men nu då!
Nu har min bästa barndomskompis fru (S) utbildat sig till spinninginstruktör och eftersom jag känner henne lite vill jag såklart gå på hennes pass med. Som är idag kl 17!
Jag skrev nyss att jag behövde lite xtra hjälp osv och hon svarade då "M har instruerat mig, så det är lugnt. Du är i trygga händer!"
Det gjorde mig så varm att höra, att M har berättat för S att jag behöver extra hjälp. För jag tycker det är jobbigt att gå på nya pass och behöva be om hjälp på nytt.
Jag blev rörd.
Så rosen går till världens bästa M!
Over and out